Karlstads universitet
Medie- och kommunikationsvetenskap

Det är dagen efter att Indien har besegrat Australien i den prestigefyllda kricketturneringen Commonwealth Bank Series. Tidningarnas förstasidor är fyllda av bilder på kricketspelare som hyllas som nationalhjältar. The New Indian Express är inget undantag.

-Allt som har med kricket att göra blir nyheter i Indien, så detta är en stor nyhet konstaterar Sangeetha Unnithan.

Hon har arbetat på tidningen i drygt ett år. Innan hon började här studerade hon mastersutbildningen i journalistik och kommunikation vid University of Kerala.

För en nyutexaminerad journalist är arbetsmarkanden i Indien ganska bra. Majoriteten av dem som tar examen får jobb. De flesta reportrar söker sig dock till TV eftersom TV-marknaden växer snabbt och det startas flera nya kanaler varje år. Men att jobba på dagstidning har än så länge högre status och lönerna är högre än på TV, säger Sangeetha som är glad över sitt jobb på The New Indian Express.

- Många unga journalister hamnar här på The New Indian, det är en väldigt bra tidning att börja på. Här får man ta plats även som ung och oerfaren reporter och till och med få en byline då och då.

Byline inte självklart

Att få en byline är inte en självklarhet för indiska reportrar. De flesta artiklar signeras med "staff reporter ", special correspondent" eller med namnet på den nyhetsbyrå tidningen samarbetar med och så vidare. Byline får reportern bara om det är en egen nyhet, något exklusivt.

- Att få en byline för en nyhet som man hämtat från till exempel en presskonferens skulle vara direkt pinsamt och man skulle bli retad av sina kollegor. Man måste ha förtjänat den, konstaterar Sangeetha och fortsätter:

- Det är ganska svårt att göra sig ett namn som reporter i Indien. Men jag tycker det är ok, det är ju vad som rapporteras som är viktigt, inte vem som har rapporterat det.

The New Indian Express är en av de största engelskspråkiga tidningarna i södra Indien och har 14 redaktioner spridda i staterna Tamil Nadu, Karnataka, Andhra Pradesh, Kerala och Orissa. Den har en upplaga på cirka 400 000 exemplar.

Sangeetha arbetar på redaktionen i Thiruvananthapuram i staten Kerala. Kerala sticker ut lite bland de andra sydindiska staterna. 1957 fick Kerala sin första kommunistiska regering genom fria val och har haft kommunistiskt styre regelbundet sedan dess. Åsikterna om den demokratiska friheten i staten går isär, men ett faktum är att medborgarna har rätt att gå i skola gratis, det finns också ett utvecklat system med skolbussar vilket har bidragit till att 97 procent av Keralas befolkning är läskunnig. En hög andel om man jämför med övriga Indien där läskunnigheten ligger på cirka 55 procent.

Många regionala tidningar

- I och med den låga analfabetismen finns det också en bra marknad för dagstidningar och vi har många regionala tidningar. Människor i Kerala tycker om att läsa tidningar, berättar Sangeetha.

Och än så länge tycks inte The Indian Express och de andra papperstidningarna i regionen tampas med de upplageproblem som många västerländska, inte minst svenska tidningar, gör.

- Nej trots att vi har börjat med onlinenyheter och fått en ökad konkurrens från TV så går upplagan upp.

Dagstidningarna är också väldigt billiga, de flesta kostar mellan två och fem Indiska rupies, det vill säga inte ens en svensk krona.

Det finns inga särskilda tabun inom journalistiken. Medierna rapporterar om det mesta. Till exempel självmord som länge har varit ett tabu för den svenska journalistkåren (även om det luckrats upp på sistone).

- Vi skriver en hel del om det eftersom Kerala har den högsta självmordsstatistiken i Indien och en av de högsta i världen.

Vad orsaken till det är diskuteras flitigt.

- Ingen vet säkert, men antalet självmord är högt bland unga människor här. Många har höga krav på sig själva att lyckas med studier och jobb samtidigt som arbetslösheten är hög och konkurrensen om jobb är stenhård.

TV-marknaden expanderar

Är det svårare att få jobb som kvinnlig reporter? Nej, anser Sangeteetha. I takt med att TV-markanden utvecklas får allt fler kvinnliga journalister jobb.

- Inom TV-branschen föredrar de kvinnliga reportrar och kvinnliga programledare. Idag behöver också kvinnan i hushållet jobba för att man ska få ekonomin att gå ihop. Det räcker inte längre med en lön för att leva bra. Det har gjort att attityden till kvinnor och arbete har ändrats mycket, de senaste åren.

Men ett problem för de kvinnliga reportrarna är arbetstiderna. Kvinnor i Kerala går helst inte ut ensamma efter mörkrets inbrott vid 18.30.

- På redaktionerna jobbar vi ju väldigt oregelbundet, ofta betydligt senare än 18.30, konstaterar Sangeetha.

The New Indian Express är känd för att bedriva en ganska tuff journalistik jämfört med många av sina konkurrenter. De är stolta över sin undersökande journalistik och tidningens många reportrar har vunnit en del priser genom åren. Det kan upplevas som pressande för de mindre erfarna.

- Det svåra tycker jag är att skaffa mig ett bra kontaktnät. Reportrarna förväntas vara väldigt självgående och ta fram egna nyheter. Vi utvärderas också regelbundet, och presterar man inte tillräckligt bra, ja då får man helt enkelt gå.

"The right to information act"

Kontaktnät och källor är viktigt. Den indiska administrationen är snårig att ta sig fram i och reportrarna är beroende av personer som kan förklara och hänvisa till rätt dokument. 2005 fick dock Indien en lagstiftning som påminner om vår svenska offentlighetsprincip, "The right to information act". Den innebär att till exempel journalister har rätt att få ut originalhandlingar inom den offentliga sektorn kostnadsfritt.

- Även om vi reportrar kanske inte har utnyttjat lagen till fullo ännu, så inser vi potentialen. Den kommer att bli ett allt viktigare verktyg framöver, inte minst för den undersökande journalistiken.

Trots att det är ett ganska pressat arbete stundtals och att det egentligen inte finns något som heter fast anställning (de flesta jobbar på två-treårskontrakt) så trivs Sangeetha bra och har inga planer på att byta.

- Nej, jag hoppas kunna bli bättre och bättre och få större kunskaper om det jag tycker är roligast att skriva om, nämligen skola och utbildningsfrågor. Och jag hoppas att det jag skriver på något sätt kan påverkar och bidra till en bättre vardag för människor.

Fakta/Sangeetha Unnithan

Bor: Thiruvananthapuram i Kerala, Indien

Aktuell med: Arbetar som reporter på New Indian Express i Thiruvananthapuram, Indien